Paranormal Activity 2
Oren Peli har gjort det igen. Jag såg Paranormal Activity för bara någon vecka sen och blev verkligen imponerad. En kamera, ett hus. Tre skådespelare. Och ändå total jävla succé. Framför allt beundrar jag Katie Featherston (Katie även i filmen) som är så långt från Scream Queen man kan komma och istället fängslar tittarna med sin talang. Micah Sloat är också helgrym. Tummen upp!
Det är så jävla skönt med skräckmakare som fokuserar på manuset och regin istället för på häftiga effekter. Och nästan framför allt så älskar jag att skådespelarna känns så äkta. Annars brukar moderna skräckfilmer ha sjukt kass casting. Dottern i familjen i Paranormal Activity 2 är en av mina favoritkaraktärer någonsin och jag hoppas att få se Molly Ephraim mer i framtiden, gärna i andra sorts filmer än College Roadtrip, tack.
Paranormal Activity 2 är den bästa (kanske enda bra) uppföljare till en skräckfilm (kanske någon film över huvud taget) någonsin. Jag vet inte om det var menat att bli två filmer, men de smälter verkligen samman perfekt. Det som gör den här filmen snäppet kusligare är att det finns flera övervakningskameror i huset samt att familjens lilla baby är utsatt för ondskan. Får panikmoderskänslor bara jag tänker på det. Man får också veta dotterns teori om hur allt började och vad demonen vill.
Demonfilmer är nog de absolut bästa, titta bara på The Exorcist (som jag förresten köpte idag). Det häftiga är att när man har ondskan inom sig kan man inte fly, utan måste ta tag i det, till skillnad från monster. Speciellt monster i vatten, jag fattar inte varför det görs fler sådana efter Jaws (Jag vet att Jaws inte är en monsterfilm tekniskt sett eftersom hajar finns på riktigt, men i teorin är väl alla skräckfigurer "monster"?).
Apropå det så kommer en ny film nu (i 3D förstås) som handlar om collegeungdomar (originellt) på springbreak (det blir värre) där alla tjejer är typ supermodelllz i bikini som flitigt zoomas in (geee there's a shocker) och monstren i filmen är PIRAJOR. I VATTNET. Hur svårt kan det vara att undvika att gå ner i vattnet när man vet att det finns köttätande flockjagande fiskar. Jag har nog aldrig varit så osugen på en film. Hur fick det ens bli en film?
HUR SOM HELST. Det är allmänt jättehärligt att inte alla skräckfilmer handlar om tonårsgäng som ska campa eller liknande och där de dör en efter en. Paranormal Activity 2 gjorde mig räddare än jag varit sen jag såg John Carpenters Halloween första gången när jag var tolv.
Det är så jävla skönt med skräckmakare som fokuserar på manuset och regin istället för på häftiga effekter. Och nästan framför allt så älskar jag att skådespelarna känns så äkta. Annars brukar moderna skräckfilmer ha sjukt kass casting. Dottern i familjen i Paranormal Activity 2 är en av mina favoritkaraktärer någonsin och jag hoppas att få se Molly Ephraim mer i framtiden, gärna i andra sorts filmer än College Roadtrip, tack.
Paranormal Activity 2 är den bästa (kanske enda bra) uppföljare till en skräckfilm (kanske någon film över huvud taget) någonsin. Jag vet inte om det var menat att bli två filmer, men de smälter verkligen samman perfekt. Det som gör den här filmen snäppet kusligare är att det finns flera övervakningskameror i huset samt att familjens lilla baby är utsatt för ondskan. Får panikmoderskänslor bara jag tänker på det. Man får också veta dotterns teori om hur allt började och vad demonen vill.
Demonfilmer är nog de absolut bästa, titta bara på The Exorcist (som jag förresten köpte idag). Det häftiga är att när man har ondskan inom sig kan man inte fly, utan måste ta tag i det, till skillnad från monster. Speciellt monster i vatten, jag fattar inte varför det görs fler sådana efter Jaws (Jag vet att Jaws inte är en monsterfilm tekniskt sett eftersom hajar finns på riktigt, men i teorin är väl alla skräckfigurer "monster"?).
Apropå det så kommer en ny film nu (i 3D förstås) som handlar om collegeungdomar (originellt) på springbreak (det blir värre) där alla tjejer är typ supermodelllz i bikini som flitigt zoomas in (geee there's a shocker) och monstren i filmen är PIRAJOR. I VATTNET. Hur svårt kan det vara att undvika att gå ner i vattnet när man vet att det finns köttätande flockjagande fiskar. Jag har nog aldrig varit så osugen på en film. Hur fick det ens bli en film?
HUR SOM HELST. Det är allmänt jättehärligt att inte alla skräckfilmer handlar om tonårsgäng som ska campa eller liknande och där de dör en efter en. Paranormal Activity 2 gjorde mig räddare än jag varit sen jag såg John Carpenters Halloween första gången när jag var tolv.
Yours cruely,
Sophia
Kommentarer
Trackback
