Sophia Soho

Det bästa som finns är att lämna biosalongen efter att ha sett en film som var över förväntan och som verkligen gjort inryck på en, antingen för att den var så hårdkokt och äkta eller för att den bara var totalt klockren, rolig och med minnesvärda citat. Men när eftertexterna rullade efter Saw 3D tänkte jag bara... "drogs det 4 gånger 125 kronor plus reservationsavgift 10 kronor från mitt konto för det här?"

Storyn borde ha avslutats efter andra filmen, möjligen tredje. Tre låter ju svinlagom. Saw Trilogy, klingar?

De tidigare filmerna hade rätt häftiga dödsmaskiner, det var det enda bra. Den här hade kunnat utnyttja 3D effekterna lite mer när de ändå var igång tycker jag. Vad gäller skådespelarinsatser tycker jag Tobin Bell är bra som John/Jigsaw men Chad Donella som ändå mer eller mindre hade protagonistrollen var svinkass och borde gå tillbaka till att göra engångsinsatser i tv-serier.

Jag ogillar att mycket av det som händer i filmen är fysiskt möjligt, men verkligen inte trovärdigt. Det känns som att de som gör filmen vill övertyga publiken om att Jigsaw ändå "gör liite rätt eftersom vissa förtjänade det".  Typ "du uppskattar inte varje dag av livet, så nu ska du döda din kollega för att bevisa att du värdesätter ditt eget liv."

Till råga på allt så lockar den här filmen tydligen till sig en jävla massa douchebags. Vilken idiot tror att popcorn ska nå ända fram till skärmen? Eller jublar när någon dör. Typ 14-åriga pojkar som tror att den, som skriker "sexy ladaaay" högst när någon scream queen-vinnerska till skådespelare stönande kämpar för sitt liv i rosa BH, är mest alfahane.

Jag ska aldrig mer gå på film som attraherar kassa tonårskillar. Till exempel Dennis Dugan-komedier (som om jag någonsin skulle gå på det ändå, vilket skämt)... haaaha.

Om en jättebra film får fem Absolut vodka-flaskor så får Saw 3D en halvdrucken Zaranoff med extra aceton.